Susihus

I torsdagskväll sjönk stämningen här hemma, vår älskade gamle herre Kenzo, snart 13 år mådde inte så bra. Vi glömmer ibland bort att han är så gammal som han är, när han går runt och retas med Bono, eller försöker att få all mat att komma ner till honom bara man tittar på det tillräckligt länge. Igentligen vet vi att vi har bonustid med honom men vi vill väl inte riktigt inse att den där hemska dagen kan komma när som. Vi försöker nog att skjuta bort det så långt vi kan.

På fredagsmorgon hängde han med ut på morgonpromenaden som vanligt igen och åt glatt. Vi blev lite lättade och tursamt nog fick jag en tid hos vetrinären på fredageftermiddagen. Efter lite urinprov och undersökning kom de fram till att han har blod och rätt mycket bakterier i urinen, det blev en antibiotikakur. Sen kom de även fram till att han hade problem med prostatan så vi beslöt att kemiskt kastrera honom på ålderns höst. Vi får väl se vad som händer mellan han och Bono nu...



Bild: Susihus - tagen vid Borgholmsslottsruin för någon sommar sen

Nu är han som vanligt igen, en skön herre som tassar omkring och gärna ligger ute i sin älskade trädgård. Småtetas lite med Bono och äter glatt. Puuh så skönt, vi njuter av hans små egenheter och tränger undan hans igentliga ålder.

Njut av varandra
Kram