Susihus

Det har varit lite stiltje på bloggen, vi har kämpat med lite tuffa saker den senaste tiden. Bono har blivit sämre, första helgen i juni blev han plötsligt blockhalt och knät svullnade, han var mycket berörd och det märktes att han hade ont. På måndagen ringde jag djursjukhuset här i staden, men chefsveterinären som jag har nämt tidigare i ett inlägg ville inte träffa oss. Utan meddelade att det är inget att göra, vila och inflammationsdämpande mediciner....

Nöjde mig inte riktigt med det utan jag stoppade in Bono i bilen och körde 25 mil till Göteborg och Blå Stjärnan där de tog emot oss och la in Bono. De spolade knäleden satte in antibiotika och jag fick hämta ut honom dagen därpå. Hade fått en tid till artroskopi hos dem den 14 juni, för att reda ut varför.

I torsdags lämnade jag in min goa, glada herre och sen under ett kundmöte ringer veterinären och säger att det är en korsbandsskada. Det kände han innan han ens hade öppnat honom, ok då opererar vi det då beslutar vi. En timme senare ringer han igen och jag sitter fortfarande på samma möte, hinner gå ut från mötet. Vilket var tur för då säger han att det finns inget att göra. Allt är bara en stor sörja i knät, han har haft en infektion som har frätt bort den första stora operationen vi har gjort, frätt bort hela korsbandet och han rekommenderar att Bono aldrig ska få vakna upp igen. Marken försvinner under mig och jag bara skriker rätt ut...

Tårarna väller upp och jag säger att det går inte, jag var inte riktigt klar med den tanken alls. Då har vi 2 alternativ då säger han, syr igen och gör inget eller opererar för korsbandsskadan. I det läget tar jag tag i det sista strået och hoppet som finns och ber om en korsbandsskada. Han säger ok och vi lägger på. Då faller jag till marken och mina goa kollegor får ta hand om mig.

Efter operationen ringer han upp igen och ber om ursäkt att han hade kommit med så tråkiga besked... Operationen har gått bra och hade det bara varit att det var korsbandsskadan så sa han hade det sett bra ut. Men nu har Bono allt det andra vilket gör att det är en riskfylld framtid. Om han klarar detta så kommer han att definitivt bli en sjukpensionär och aldrig komma tillbaka som en aktiv bruksschäfer.



Bild: Susihus

Han är så lycklig över att vara hemma igen hos oss och sin älskade trädgård!

Kvalen har varit många gjorde vi rätt, men jag kände att jag var tvungen att kämpa och hoppas, för denna goa glada kille som älskar livet. Hade jag inte gjort det så tror jag att jag hade ångrat mig att jag inte försökte. Håller tummar och tassar att han fixar detta. Fast jag vet att det är kritiskt med tanke på att hans kropp har stött bort den första operationen. Bono behöver verkligen en liten lyckostjärna över sig nu.

Några har cyklat vid Vättern i helgen. Vi hade oxå cykling på temat men i ett helt annat format för i helgen har vi haft områdets/kvarterets cykelfest. Jag och en tjej till har varit fest- och logistikansvariga. Det är lite att tänka på, vilka som ska hem till vem och att inte samma par träffas igen på nästa rätt. Inte nog med det, så ska man se till att husdjursallergiker inte hamnar hemma hos en som som mig...

Men det har fungerat bra, det var ett par som träffades 2 gånger, dock berodde det på ett sent avhopp, då är alla knep tillåtna för att få ihop det. Frampå senkvällen träffades vi i en festlokal och dansade loss. Ett himlans roligt och annorlunda festarrangemang. För oss som inte har barn så är det ett fantastiskt roligt tillfälle att träffa nya bekantskaper här i området.


Bild: Susihus

Detta var vår årets logga. Annars består det mest av jobb här, de sista hamnarna i Volvo Ocean Race duggar tätt nu, och jag har många grupper här på slutet.

Ha en härlig start på veckan
Kram

Förra torsdagen, den 24 maj, kidnappade jag min man och inte förrän vi var på Kastrup och han såg bagagetagarna räknade han ut vad vi skulle, PEK - Beijing. Väl inne på Kastrup överraskades han igen med att ett par goda vänner till oss dök upp i baren, ytterligare ett par goda vänner stod i gaten.

Fredaglunch vaknar vi upp i Beijing och möts av vår svensktalande kines Hans som ska ta oss 6 personer till muren. Han har köpt lite lunch som vi glatt smaskar i oss på vägen till The Wall. Käre J var rätt omskakad, hans resa var ju längre än vår, han skulle ju bara gå till jobbet och hamnade på muren!



Det är något andaktigt att stå på denna historiska plats. Helt omöjligt att förklara och det går inte att beskriva, måste upplevas!

På lördagen hämtade Hans upp oss och vi åkte till Klock- och trumtornet i ett av Beijings Hutonger.


Vi vandrade upp alla 69 stegen i Trumtornet och fick en härlig utsikt över Beijing. Sen var det dags för att cykla i hutongerna.


Lunch åt vi hemma hos en kinesisk familj som bor och lever här i de gamla kvarteren. På kvällen var vi och åt på Da Dong en av Beijings bästa Peking Duck restauranger. Mmm så gott!

Söndagen steg vi upp tidigt och gick till en park där vi fick lära oss grunderna i Thai Chi, vi var en stor turistattraktion... :)
Efter det var vi och åt en helt ljuvlig brunch med free flown champagne! Ljuvligt, där njöt vi i flera timmar och lagom salongsberusade gick vi till silk market och prutade för att göra lite fynd.

Måndagen, min mans jämna födelsedag, åkte några av oss ut till Sommarpalatset. Jag hade läst att det skulle finnas fina trädgårdar där med vackra namn som "Den harmoniska trädgården". Men oj vilken turistfälla, jag som inte gillar sånt, hade missat att det var en miljon kineser där...det blev en snabb sväng av en liten del av denna stora park, innan vi tog tunnelbanan tillbaka till stan igen.


På eftermiddagen åkte vi till en annan hutong och här på The Hutong fick vi en te cermoni, superintressant och oj så annorlunda ritualer och traditioner de har med att dricka te. Spännande! Efter det så hade vi Dumplingstillverkning, vi skulle laga till vår egna middag. Vilken höjdare, så roligt och helt unikt att få stå i ett kök i en Hutonggränd och tillverka och få lära sig vika Dumplings.



Bilder: Susihus

På tisdagen vid lunch kom vår chaufför och vår fantastiske guide Hans och hämtade upp oss för att ta oss ut till flygplatsen igen. Vi har haft ett par helt otroliga dagar med mycket intryck, god mat, härlig blandning av utflykter och fri tid och framför allt fantastiska goda vänner. Känns som en resa som man kan leva på länge! Jag tror att jag lyckades rätt bra med min mans födelsedagspresent! Han som trodde att han skulle få en lampa till trädgården!? Det krävdes lite planering och det har varit mycket hemlighetsmakeri men det var det värt!

Kram