Tack
Tack för alla värmande ord, sms, telefonsamtal, mail, blombud, hembakade macarons, en varm kram på stan det lindrar något denna tunga tid som har följt efter vår älskade Bonos bortgång.
Det har varit tungt och är tungt, vi kämpar, försöker att hitta lite nya rutiner i vår vardag. Tack och lov till mitt nya jobb där jag kan försvinna bort dagtid och skingra tankarna och trolla bort tiden och dessutom tro att allt är som vanligt. Verkligheten slår till när jag kommer hem och öppnar dörren och det inte finns någon där som möter. Det är tufft! Det var med lite skräckblandade känslor vi gick mot helg, vi behövde få tiden att vila ut, efter den omtumlande veckan, samtidigt som vi skulle få väldigt mycket tid hemma, där vi är vana att alltid ha sällskap av vår fyrbente vän.
BIld: Susihus
Vår fina höstiga bukett som vi fick av goda vänner.
För mig som har haft Bono vid min sida från det han var liten valp, känns det märkligt att inte ha sin trogna följeslagare bredvid sig och dessutom har jag ju förlorat min trognaste träningskompis. Det tar tid att vänja sig vid att han inte finns där vid min sida.
Njut av varandra och era fyrbenta vänner!
Kram
