Kämparnas konung
Denna gråtunga dag lider mot sitt slut, och det har varit en fruktansvärd dag. Till och med himlen har gråtit i kapp med oss idag. Vår älskade Bono har idag fått somna in och saknaden är abnorm och jag känner mig helt tom, och har ont i hela kroppen.
Bono har haft några hostanfall per dag den senaste veckan, först trodde vi att det var för att han har lekt för häftigt eller druckit lite för fort. För det mesta som han har gjort i livet har gått i ett rasande tempo. Under helgen ökade anfallen, harklingar och försök till att klökas, så jag började fundera på kennelhosta, eller snarare halsinfektion. Förberedde mig på en tur till veterinären som idag. Dock efter nattens hemska vånda när han har tassat omkring, harklat, kämpat och haft svårt att lägga sig ner under hela natten och när vi dessutom till slut steg upp efter att ingen av oss har sovit särskilt mycket, såg att hans envisa onda knä var vätskefullt så började vi ana att det inte stod rätt till.
Veterinären konstaterade att hans hjärta rusade galet, vilket gav han denna känsla att inte få luft. Hon förklarade så väl vad det hette, (jag var nog redan där klar över vart vi var på väg och har ingen aning vad namnet var) och att man kunde remittera honom för en eventuell behandling med oviss utgång. Där någonstans insåg jag att det inte fanns mer att göra, för han kämpade verkligen för sina sista andetag.
Bild: Susihus
Vår älskade Bono, kämparnas konung som verkligen inte var född under en lycklig stjärna har idag fått springa vidare och vi saknar honom något så fruktansvärt. Att aldrig mer:
Bono har haft några hostanfall per dag den senaste veckan, först trodde vi att det var för att han har lekt för häftigt eller druckit lite för fort. För det mesta som han har gjort i livet har gått i ett rasande tempo. Under helgen ökade anfallen, harklingar och försök till att klökas, så jag började fundera på kennelhosta, eller snarare halsinfektion. Förberedde mig på en tur till veterinären som idag. Dock efter nattens hemska vånda när han har tassat omkring, harklat, kämpat och haft svårt att lägga sig ner under hela natten och när vi dessutom till slut steg upp efter att ingen av oss har sovit särskilt mycket, såg att hans envisa onda knä var vätskefullt så började vi ana att det inte stod rätt till.
Veterinären konstaterade att hans hjärta rusade galet, vilket gav han denna känsla att inte få luft. Hon förklarade så väl vad det hette, (jag var nog redan där klar över vart vi var på väg och har ingen aning vad namnet var) och att man kunde remittera honom för en eventuell behandling med oviss utgång. Där någonstans insåg jag att det inte fanns mer att göra, för han kämpade verkligen för sina sista andetag.
Bild: SusihusVår älskade Bono, kämparnas konung som verkligen inte var född under en lycklig stjärna har idag fått springa vidare och vi saknar honom något så fruktansvärt. Att aldrig mer:
- Få ta del av de få pussar som han delade ut väldigt sparsmakat
- Få höra hans glädjeskall på trappen när ny morgon gryr
- Få se hans ljuvligt galna piruetter för ren och skär lycka
- Få ta del av hans entusiasm över bollar som förgyllde hans liv
- Få snubbla över en kotte i skogen som han har lagt framför fötterna på oss
- Få se hans lycka över en simtur
- Få trilska och truga med honom för att han ska äta sin mat
- Få glädjas över hans galna arbetslust
- Få känna hans trygghet på våra promenader i skog och mark i ur och skur
- Få ha hans goa varma kropp vid min sida när jag jobbar
- Få hans kloka blick till svar
- Få känna hans kalla fuktiga nos på kinden
- Få smeka hans goa öron och bara borra ner ansiktet i hans päls
Det känns fruktansvärt att leva utan detta och dessutom att för första gången sen 1986 inte äga hund känns hemskt. Tystnaden i huset är otäck och att komma hem till ett tomt hus skrämmer mig något, inte av rädsla utan av den tystnad och saknad det innebär.
Sov gott min älskade kämpe Bono.
Sov gott min älskade kämpe Bono.
