Susihus

Håll tummar och tassar för oss idag! Idag har vi återbesök av veterinären som opererade Bono båda gångerna i feburari så det är lite nervöst. Hoppas att min målbild på midsommar håller...vill att han ska vara frisk tills dess.



Bild: Susihus

Jag tycker att vi gör framsteg, han går bättre och bättre. Håller nere tassen mer och mer även när han står stilla. Igår gick han superbra på water walken, idag har vi gått med viktmanschetter och imorgon blir det simning. Hoppas nu att det går bra idag!

Hemma igen efter ett par intensiva dagar i Malmö och Köpenhamn med mycket jobb men väldigt skoj. Dock har min kollega delat med sig av en förkylningsbacill så det kliar i halsen och jag känner mig superhängig idag. Har spenderat mycket av dagen i soffan...

Igår var det ett år sen vi var tvungna och ta bort vår älskade kung Kenzo.


Bild: Susihus

Ett år fullt av saknad. Denna goa, vackra och kloka hund som fick leva ett långt och härligt hundliv. Han blev nästan 13 år och det var bara de sista månaderna som han blev riktigt gammal och hans goa hälsa svek honom. Han åkte skidor med mig hans sista vinter, så han var verkligen vid god vigör in i de sista.

Denna ljuvliga herre kommer alltid att ha en speciel plats i mitt hjärta
Älskad och saknad vår älskade Kenzo.

Har nu kommit fram till att påsken är min favorithelg. Lång och skön ledighet utan krav och med en massa god mat och dryck, kan det bli bättre? Vi har umgåtts med goda vänner under påsken, ätit gott och haft det bra. Ska jag klaga på något så är det vädret, påsken brukar ju även innebära att man startar upp trädgården, men i år?! Nej inte direkt, snöstorm och kallt brrr nåja nu kunde vi ju njuta av en go film istället utan att ha dåligt samvete hihi.

Dock har Bono tagit ett steg tillbaka i sin rehab, han halkade på ett halt golv och gick ner i spagat, så han sträckte sig nog i sitt skadade ben. Det var lite hängigt både för honom och för oss. Han har ingen lyckostjärna hängande över sig, tur att han är lycklig själv.

Efter lite övervägande så åkte vi ändå och simmade på tisdagkvällen och jag tycker nog allt att han är lite bättre idag. Där är han så lycklig att jag nästan skäms, han ylarv så/sjunger för att få komma i poolen, när han har simmat och står i duschen och hör att någon annan hund simmar så blir han upprörd att det inte är han som är i badet...



Bild: Susihus
Nu vilar han ut i soffan...
Hoppas nu att vi kan ta ett steg framåt i denna rehabprocess.

Må gott
Kram

Utanför känns det som november har intagit vädermakten, iskalla vindar med snöbyar...vad är detta....brrr. Tror att jag har fått en släng av novemberdepression. Sänkt efter torsdagens rehabbesök på Djursjukhuset här i staden. Vi har tyckt att Bono har tagit stora steg framåt sen vi började att simma honom. Glad i hågen åkte jag till Djursjukhuset och tyckte att äntligen har vi gjort framsteg.

Men nähääää han stödjer ju inte på benet när han står stilla, nej i och för sig men när han går gör han det. Å andra sidan har han det senaste året innan operationen alltid stått lite på tå med vänsterbakben. Sen kom nästa smäll, ja simning är ju inte bra! Vaaa? Ni har ju sagt att det är ju tur att badsäsongen är på intåg...?! Nej nu var simning okontrollerat och de använder ju ändå inte bakbenen när de simmar. Nåja vissa hundar gör inte det men dit räknas oftast inte schäfern och absolut inte Bono för han simmar och använder bakbenen inkl sitt skadade ben. Jag har alltid hört att simning är skonsam träning...men vad vet jag en enkel hundägare?! Sen kom nästa för då klev den opedagogiska veterinären in och kände och sa att det känns mer instabilt i knät nu än sist, så det är nog en korsbandsskada!? Sen gick hon......

Jamen tjohoo så positiv jag blev efter det besöket. Märkligt nog så gick Bono sin bästa waterwalk sen vi började med det under besöket men i övrigt så kände jag mig helt sänkt när jag åkte därifrån.

Nu har jag i och för sig bestämt mig för att inte ta ut något i förskott, vi ska träffa Bonos opererande veterinär den 24 april. Han har hela tiden var väldigt pedagogisk och superduktig så jag inväntar hans omdöme. Sen är det väl alltid så med alternativ läkarvård/friskvård att det inte alltid faller läkare/veterinärer i smaken. Jag går ju trots till en konkurrerande verksamhet när jag går och hundsimmar.



Bild: Susihus (från Gotland sommaren -11)

Efter att ha pratat med lite goa hundträningsmänniskor som har peppat mig lite så är jag helt inne på att tro på det som vi gör, Bono mår bra av simning . Han går bättre och bättre för varje dag och det måste väl vara det som räknas när man utövar rehab?

Hoppas nu att det inte är något med hans korsband och att våren snart kommer tillbaka.
Go helg!

Började med en tung morgon, jobbigt att se när Bono inte vill sätta ner sitt ben och vi blev nästan osams på vår lilla morgontur. Han måste börja använda benet för att få muskler och bygga upp det, men han vågar inte riktigt lita på det vilket gör att han hoppar på tre ben. Frustrerande, då vi vill att rehaben går sakta framåt och inte står still, eller som det har känts nu att det går tillbaka.

Nå väl på lunch turen så sätter han i benet igen och även på kvällspromenaden. Nu blir det sjugymnastik, massage och stretching i helgen. Med hopp om att han ska börja lägga lite tyngd på benet igen. Veterinären kände igenom honom igår när vi var på water walk och allt känns bra även om han är väl stel och han är fortfarande svullen över knät. Lite instabilitet i knät kände hon men det var som hon sa att det kan ju vara för att det saknas muskler. Det är ju bara skinn och ben till detta lilla vänsterben.

Nog om detta tråkiga, jag har klippt in lite härliga kvistar och förgyllde dem med några favoriter ranunklar, mmm som små Pioner.





Bild: Susihus

Nu har jag börjat denna helg med en kort intro löparsväng med mina nyinköpta roliga five fingers skor. Kommer nog att ha träningsverk i vaderna...

Goa helgkramar

Åh va härligt, idag har jag vårkänslor. Solen skiner och det är 8 grader, fåglarna kvittrar. Helt ljuvligt vi går mot ljusare tider även i år. Efter en rask powerwalk med mannen så blev det kaffe ute på trappan i vårsolen. Underbart, känner att min kropp skriker efter solstrålar.



Bild: Susihus

Bono hittade en av få snöhögar som är kvar på tomten och borrade ner sig i den. Han har nu fått ta stygnen och fått testa water walk för första gången. Det blir vattenträning 2 gånger i veckan nu framöver och lite sjukgymnastiksövningar hemma. Vi har även fått utöka rundorna till 5 minuter. Jippie!

Nu bär det av till Falköping för helgmys med lite goda fd kollegor.
Go helg

I går var vi tebax på Djursjukhuset igen och som tur var så tyckte veterinären att det såg bra ut. Puuh!
Väldigt svullet dock, och jämnfört med vad det har varit tidigare i veckan så tycker vi inte att det är så farligt nu. Men det gäller att kyla ner det med kylpåse. Sen var han väldigt stel i leden, så lite lätt sjukgymnastik. Bara att sätta ner foten och lära honom att det går att använda den tassen lite lätt.
Det kändes som en skön delseger att det såg bra ut.

Fick lite panik på kvällen när vi hade lättstrechat benet och det kom vätska ur såret....men i alla papper vi har fått om eftervård så stod det att ingen fara om det är luktfri och klar vätska och det var det. Puh igen! Det är väl att det stramar i stygnen.

Nu hoppas vi och strävar mot nästa delmål, torsdag när vi får ta stygnen och testa vattenrehab.



Bild: Susihus

Lite vårkänsla genom lite Primulor. Bästa stunden på hela veckan, fredagkväll. God mat väntar stekt gös med champagneskum... Hoppas på lite skidåkning och kanske en löpartur i helgen.
Många goa helgkramar

Efter en tuff natt för Bono (torsdag till fredag) så bestämde vi att åka in till Djursjukhuset redan när de öppnade på morgonen. Klokt beslut, han fick smärtstillande med en gång och kunde slappna av, äntligen. Det dröjde inte länge förrän vi fick träffa veterinären igen. De ringde oss sent på eftermiddagen och sa att han hade haft ett riktigt ledkapseltrauma och va nu ihop sydd men att de ville behålla honom under natten. Än en gång fick vår lille kille spendera en fredagkväll på djursjukhus.

På lördagen ringde de oss på förmiddagen och sa att han hade mått lite dåligt i magen så de ville behålla honom lite till och inte skicka hem honom förtidigt. Hjälp vad gör man en hel dag utan hund??! Konstig känsla, jag städade i garderob och badrumsskåp, tog en tur med skidorna. Dock lite dåliga spår, saknas fortfarande lite snö...

Vi fick inte hem Bono förrän sent på lördagkvällen. Han är fortfarande väldigt svullen i hela benet och hoppar nu på tre ben. Han har fått ett knäskydd för att hjälpa honom att stabilisera och även kanske lura honom lite att inte använda benet för mycket. Idag har han vilat ut och bara gjort små korta turer ut i trädgården. Nu hoppas vi att svullnaden går ner och att han sakta repar sig, så vi kan börja rehab träna om 2 veckor. Skönt att ha honom hemma igen!


Bild: Susihus

Glömt att visa mitt inköp från Sydafrika. Min söta grupp hade samlat ihop lite dricks till mig som tack för gott jobb, så gulligt av dem. Hittade denna fina lilla springboksskinn på flygplatsen innan vi åkte hem. Den pryder nu sin plats i vardagsrummet.

Ha en härlig söndag!
Kram

Åh vi har tyckt att Bono nästan har varit lite för pigg efter sin rätt stora operation. Idag kom bakslaget, tyvärr! På förmiddagen idag på jobbet så reste han sig upp och jag såg när han kom hoppande på 3 ben att hela han hade ont. Hela hans kroppsspråk skrek att det gjorde ont, han ville inte sätta ner sitt opererade ben och han morrade för att han blev så osäker och säkert för att han hade så ont.

Som tur var så ringde hans veterinär Fredrik, som opererade honom och undrade hur det var med honom, vilken service. Jag sa som det var, att han har varit pigg och rört sig nästan obehindrat men nu vägrade han att stödja på sitt ben och det såg ut som knät var vätskefyllt. Han bad mig att genast kontakta Växjö Djursjukhus och sa att det kan vara antingen en infektion i värsta fall, alternativt har ledkapseln gått sönder vilket är vanligt med aktiva/livliga hundar. Fick en akuttid och de konstaterade att han hade fått knäleden ur led, huuu jag kände i hela mig hur ont han hade. Det verkar vara en familjeåkomma...

De la knät till rätta, tog ett blodprov och sen kom vi fram till att han får göra en operation till, nu på fredag när Fredrik kommer ner till Växjö. Då får de sy ihop ledkapseln igen så att knäskålen kan ligga stil. Arrgggg va trist och det är så jobbigt att se sin hund ha så ont. Nåja de säger att det är en enkel operation, så vi får väl hålla tummar och tassar att det går bra. Vi bad dem även om att de ska sy med dubbla korsstygn denna gången =)



Bild: Susihus

Jag som tänkte att jag skulle ta och gå en långpromenad själv ikväll, men nu har jag krypt upp tillsammans med Bono i våra tillfälliga sängar på golvet framför kakelugnen och myser.

Nya tag på fredag helt enkelt!
Kram och tass

I fredagsmorgon lämnade vi in Bono för artroskopi på Blå Stjärnan i Göteborg. Deras bästa ortopediläkare tittade på honom och sa att han skulle börja med en röntgen och sen titthålsoperation. Vi fick lämna Bono där och åkte in till stan för att driva tiden tills veterinären skulle höra av sig. Vi strosade omkring i ett vintrigt och kallt Göteborg för lite shopping. Vid halv 12 ringer vetrinären mig och säger att nu vet han vad det är för fel på Bono.

Han har en osteokondrosskada i knäleden. En lös broskskiva har losnat när Bono var 6-7 månader och sedan växt till och och blivit stor som en ärta. Detta har legat och skavt som ett skoskav och dessutom har broskbiten som skulle ha bildat skelett gjort att han har ett hål. Veterinären nämnde 3 olika alternativ men sa att han tyckte att vi skulle gå på det sistnämnda förslaget. Jag gick på hans rekommendationer och en timme senare ringer han mig igen och säger att tekniskt sett har operationen gått bra. Ledbrosket är avlägsnat och hålet har pluggats igen med en 9 mm plugg. Dock har Bono en lite ovalare form på sin skada så de har bara kunnat fylla hålet till 90%. Då detta var en kraftigare operation än vad de/vi hade räknat med så vill de har kvar honom över natten.

Plötsligt fick vi lite mer tid än vad vi hade räknat med i Göteborg och konstigt nog hade vi svårt att fylla ut tiden. Fickade med ett par goda vänner, jag besökte kontoret i Göteborg, läste lite mail. Åkte ut till lillebror som bor lite utanför stan och lagade mat och sov över där. Vaknade på lördagen och ville bara hämta hem vår lille fyrbente, så vi var på plats redan vid 11 tiden på Blå Stjärnan igen. Dessvärre fick vi inte hämta honom då för hans bandage hade blött igenom och utskrivning skedde först efter klockan 14. Det var bara att vänta igen... blev ett besök på Bagaren och Kocken, hämtade ut Bonos droger på apoteket, sen lite lunchfika innan vi var tillbaks igen på Djursjukhuset.

Vid halv 3 fick vi komma in och träffa en veterinär och äntligen fick vi träffa vår hund. Det var nästan en chock, och jag kan spänna mig lite väl mycket (gillar dessutom inte sjukhusmiljöer) så ett tag när veterinären gick igenom vad han hade fått för tunga medikament så höll jag på att svimma av. Fick behärska mig till mitt yttersta, Bono är renrakad på sitt bakben och var tungt drogad, det var nog det som fick mig att må dåligt. Han var dock så lycklig att se oss.



Bild: Susihus

Efter en skön natts sömn hemma, vi har flyttat ner våra madrasser till bottenvåningen, då han inte får gå i trappor, så känns han mycket piggare idag! Han tycker det är supermysigt att få kura ihop sig bland våra duntäcken och sova.

Nu väntar en lång vila och säkert en lika lång rehab på det för honom. Jag är så glad att jag stod på mig och beslöt mig för att åka till Göteborg och göra titthålsoperationen och hamnade hos en sån duktig veterinär. Tydligen är det bara dem som gör såna här operationer där man pluggar igen. All personal som vi har träffat har varit så proffsiga och trevliga. På fredag har vi återbesök med samma veterinären som opererade honom och han kommer hit till Växjö!

Puuh det blev ett långt inlägg om en något annorlunda och lite oplanerad helg i Göteborg. Inte blev det billigt heller, vi hann göra av med lite pengar på shopping och operationen var inte gratis. Lite trist att de flesta hundförsäkringar nu har ett maxtak men men vad gör man inte för sin älskade hund.

Nu funderar jag bara på kunde jag ha upptäckt detta tidigare...?
Sköna söndagskramar till dig som orkade läsa

Känner mig helt tom och ledsen. Har varit med Bono hos vetrinären idag för han ibland inte vill sätta ner sitt vänstra bakben. Efter att det har böjt, lirkat och känt igenom honom så kommer de fram till att han kronisk knäskada med artros. Antagligen har något hänt i hans knä i somras när han skadade sig i en muskel, han kan ha fått en blödning i knät. Alternativen då han är så ung och värt att göra något åt skadan, är att antingen öppna upp och titta eller göra en titthålsoperation, det sistnämnda gör man inte här i Växjö.

Efter att ha förstått innebörden av vad de sa, så var valet rätt enkelt, det blir att åka till Göteborg och göra en artroskopi. Hittar de ingenting vilket vi håller tummarna för så är ingreppet mindre och inte så lång återhämtning. Fick tid redan nästa fredag, usch och fy för denna väntan och ovissheten. Det var inte riktigt denna 5 års present jag hade tänkt att ge honom.



Bild: Susihus

Bono själv mår toppen, och tycker inte att livet på något vis är trist. Som tur är så har han lika mycket muskelatur på båda bakbenen. Vilket innebär att han använder båda lika mycket när han rastas, vilket är bra och vilket jag också har noterat. Det är när han står still som han kan låta bli att stödja sig på vänster bakben och att han ibland är lite stel i det benet.

Nu får vi bara hålla tummarna att allt går bra och att han blir tipp topp och det väldigt snart för usch och fy vad det är trist när ens älskade djur inte mår bra.
KraM

Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:

• När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem
• Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka
• Bits inte när det räcker med att morra
• Låt andra veta när de inkräktar på ditt område
• Spring, hoppa och lek en stund varje dag
• Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp
• Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring
• Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset
• När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen
• Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället
• Njut av den enkla glädjen i en promenad
• Var lojal
• Låtsas aldrig vara något du inte är
• Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det
• När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara

Bild: Susihus

Tror att Bono hade skrivit under på mycket av det, för hos honom vilar det sällan ledsamheter.
Må bäst!
Kram
Pst julen har åkt ut men inte granen den står till sig lite till...

Tisdag 9 augusti

Idag har vi varit på Djursjukhuset med Bono. Var lite orolig innan för man vet ju aldrig. Jag hade bokat en tid för röntgen, då han inte alltid vill sätta i sin vänster baktass. Men när vetrinären hade känt igenom honom så kan hon inte hitta något mer än att han ömmar lite i muskelaturen baksida lår. Så det blev lite antinflamatoriskt medicin sen ska han vila. Just det ordet finns ju inte riktigt hos Bono. Det får helt enkelt inte bli några cykelturer, sökträning och långa löparrundor nu. Lite trist nu när vi kommit igång med söket och det går så bra men jaja, skönt ändå att det inte var något annat.


Bild: Susihus

Nu har jag bokat en massagetid för honom på torsdag och hoppas att det kan hjälpa till lite.
Jobbigt när en djur har ont och inte mår riktigt bra.

Träning: Löparrunda 4 km kuperad terräng + Olgas träningspass som jag idag skojade till och sprang i en grymbacke i motionsspåret upp och ner...puuh
Väder: Sol och regn i en härlig mix

Tisdag 19 juli

Vaknade till klarblå himmel och strålande sol, tjohoo va underbart. Jag har legat i solstolen nästan hela dagen och läst. Dagens skörd blev lite Damernas värld och boken Härskarteknik av Elaine Bergqvist. Jag var och lyssnade på henne i våras och hon var en skön föredragshållare och boken är lättläst och tänkvärd.

På kvällen lät vi grillen vila en dag till....måste vara rekord! Packade istället kvällsmaten i picknick korgen och åkte ut till vår favoritklippa, där vi gifte oss för snart 7 år sen. Härlig kvällssol och ett uppiggande dopp i det blå.





Bilder: Susihus

Bono njöt bland, kottar, pinnar och vatten. En härlig avslutning på en ljuvlig sommardag! Hoppas att det blir många fler så'na här dagar i sommar!
Må gott

Väder: Strålande solsken
Träning: Så där, en cykeltur på ca 8 km med Bono.

Sjukdomen hundägande HUNDUS IDIOTUS

Hundägande,latinska hundus idiotus är
en sjukdom med långdraget förlopp.
Den kan drabba alla, oavsett kön,
ålder el tidigare status i samhället.
Tendenser tyder på att den i vissa fall
är ärftlig. Långtidsstudier har visat att
procenten som tillfrisknar är låg.
Man har även noterat att återfallsrisken
är stor hos patienter efter behandling.

Första symptomet är en oftast dold önskan
efter egen hund. Många gånger med en
diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar
när patienten har köpt en egen hund.
Då ses de ute i vilket väder som helst,
tom när det haglar, regnar o stormar.
Under bästa sändningstid i TV vandrar
de omkring på gatorna likt zombies med
sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är
att personen i fråga ses springa omkring
ensam i skogen, med ett tomt koppel i
handen samt en ansiktsfärg från högröd
till en blåaktig nyans vilt
skrikande "koooom hiiiiiiiit".

Erfarenheten säger att man inte bör
försöka få kontakt med den något
hysteriska hundägaren, då detta är totalt
meningslöst i lägen som ovan beskrivits.
Annars ses hundägare ofta stående
i samspråk med andra hundägare trots
att de bevisligen aldrig träffats förut
eller blivit presenterade för varann.

Stor tid och möda läggs alltid ned på
julklappar och presenter till hundens
födelsedag och även namnsdag.
Till högtidsdagarna köper patienten
ofta köttben och hamburgare i plast,
gärna med inbyggd pip.
Pipleksaken slås in i ett vackert
omslagspapper och under stort
hemlighetsmakeri ges presenten
exempelvis till jul eller födelsedagar
Då tas paketet fram under högtidliga
former för att föräras till en helt
oförstående hund.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden
till att bla omfatta sömnsvårigheter samt en
mer lättsinnig inställning till pengar.
I ottan, vanligtvis lördags o söndagsmornar
ses patienterna packa sina bilar. Matsäck,
kaffe o en extra kaffetermos, ryggsäckar,
tältstolar, hundfilt, hundar, sömniga barn samt
en motvillig partner. Efter varierande antal
timmars bilkörning tillbringas dagen oftast
enligt följande.

Sittande på de medhavda mycket obekväma
tältstolarna timme efter timme intensivt
stirrande på andra patienter som springer
runt i en fyrkantig ring. Därefter springer
de själva ett par varv och får för det
olikfärgade plastband som de visar stor
glädje över, ibland besvikelse. Uppskattat
värde på plastbanden är i storleksordning
är 10-15 öre. Utgifter under en sådan dag
ligger mellan 500 och 800 kr.

Det finns även andra symptom, som tex
när patienten ses springa omkring i skog
och mark, med ett långt snöre mellan hunden
och sig själv. Vilket för all del förefaller vara
ett bättre sätt än ensam springa omkring med
ett tomt koppel. Om hunden någon gång
stannar vid en pinne kan stor glädje och
tillfredställelse både höras
och ses hos patienten.

När ovan beskrivna symptom känns igen
finns det ingen tvekan om att sjukdomen
redan fått fäste och all behandling kan vara
resultatlös. För största möjliga chans att
bota en person som drabbas av hundägande,
bör samtalsterapi sättas in redan vid det
första symptomet.
Omyndigförklarande är inte att rekomendera,
trots att det förekom förr.
Vetenskapliga undersökningar
har visat att patienterna själva inte upplever
sin sjukdom som speciellt besvärande.
Då de i regel är ganska glada och nöjda
kan man med gott samvete låta dem hållas
o se dem som pittoreska inslag i vårt samhälle.

Leg.Psyk Bess R.Wisser

Lär nog bli långtidssjukskriven i denna sjukdom ;)