Susihus

I går sänkte sig mörkret och la sig runt omkring oss som en svart filt. Vi fick hem vår älskade lille Bono i en fin urna, de hade skrivit en liten dikt till. Vackert och fint, ger min varmaste tanke till Ljungby smådjursklinik och deras fantastiska bemötande, ni borde gå på export till andra djurkliniker i bemötande.

 

Gropen var grävd under hans älskade "boll" = äppelträd. Sent igår kväll när jag kom hem från jobb och hundkurs så hade mannen tänt en mängd med lyktor i trädgården och vi la honom på plats. Tårarna strömmade och jag funderade på att inte gå in alls, ville bara sitta kvar där ute och hålla kvar minnena och stunden för evigt. 

Det har gått två veckor utan vår älskade hund och inte en dag, inte en timme, inte en minut utan att han finns där i våra tankar. Saknaden är grym och gör fruktansvärt ont. Tiden läker alla sår eller vad säger man....jag undrar det?

Tack för alla värmande ord, sms, telefonsamtal, mail, blombud, hembakade macarons, en varm kram på stan det lindrar något denna tunga tid som har följt efter vår älskade Bonos bortgång.

 

Det har varit tungt och är tungt, vi kämpar, försöker att hitta lite nya rutiner i vår vardag. Tack och lov till mitt nya jobb där jag kan försvinna bort dagtid och skingra tankarna och trolla bort tiden och dessutom tro att allt är som vanligt. Verkligheten slår till när jag kommer hem och öppnar dörren och det inte finns någon där som möter. Det är tufft! Det var med lite skräckblandade känslor vi gick mot helg, vi behövde få tiden att vila ut, efter den omtumlande veckan, samtidigt som vi skulle få väldigt mycket tid hemma, där vi är vana att alltid ha sällskap av vår fyrbente vän. 

 

 

Vår fina höstiga bukett som vi fick av goda vänner.

 

För mig som har haft Bono vid min sida från det han var liten valp, känns det märkligt att inte ha sin trogna följeslagare bredvid sig och dessutom har jag ju förlorat min trognaste träningskompis. Det tar tid att vänja sig vid att han inte finns där vid min sida. 

 

Njut av varandra och era fyrbenta vänner!

Kram

Denna gråtunga dag lider mot sitt slut, och det har varit en fruktansvärd dag. Till och med himlen har gråtit i kapp med oss idag. Vår älskade Bono har idag fått somna in och saknaden är abnorm och jag känner mig helt tom, och har ont i hela kroppen. 
Bono har haft några hostanfall per dag den senaste veckan, först trodde vi att det var för att han har lekt för häftigt eller druckit lite för fort. För det mesta som han har gjort i livet har gått i ett rasande tempo. Under helgen ökade anfallen, harklingar och försök till att klökas, så jag började fundera på kennelhosta, eller snarare halsinfektion. Förberedde mig på en tur till veterinären som idag. Dock efter nattens hemska vånda när han har tassat omkring, harklat, kämpat och haft svårt att lägga sig ner under hela natten och när vi dessutom till slut steg upp efter att ingen av oss har sovit särskilt mycket, såg att hans envisa onda knä var vätskefullt så började vi ana att det inte stod rätt till.

Veterinären konstaterade att hans hjärta rusade galet, vilket gav han denna känsla att inte få luft. Hon förklarade så väl vad det hette, (jag var nog redan där klar över vart vi var på väg och har ingen aning vad namnet var) och att man kunde remittera honom för en eventuell behandling med oviss utgång. Där någonstans insåg jag att det inte fanns mer att göra, för han kämpade verkligen för sina sista andetag. 
Bild: Susihus

Vår älskade Bono, kämparnas konung som verkligen inte var född under en lycklig stjärna har idag fått springa vidare och vi saknar honom något så fruktansvärt. Att aldrig mer:

Det känns fruktansvärt att leva utan detta och dessutom att för första gången sen 1986 inte äga hund känns hemskt. Tystnaden i huset är otäck och att komma hem till ett tomt hus skrämmer mig något, inte av rädsla utan av den tystnad och saknad det innebär. 
Sov gott min älskade kämpe Bono.

Go eftermiddag sköna fredag!

Strålande solsken och jag har gjort min första vecka på mitt nya jobb. Det känns underbart, både med strålande varm indiansommardag och jobbet. Det snurrar en hel del med nya termer och väldigt utmanande att vara ny på jobbet.

 

Då höstens hundkurser börjar att ta fart håller jag på och har läst väldigt mycket hundlitteratur och kom över denna bok som jag bara måste tipsa om till alla! Skjut inte hunden av Karen Pryor. Alla vi som är intresserade av hur man får barn, anställda, medmänniskor och djur att utvecklas och att ha roligt ihop bör läsa. Visst har den en betoning på djurträning då författaren har tränat marina däggdjur. Men den handlar inte om att "behandla barn/människor som djur" - ett populärt och fördomsfullt uttryck. Utan det handlar om ett bättre sätt att undervisa och lära med hjälp av belöningsträning. 

 

Om man väljer att bestraffa och korrigera individer, lär de sig att ge minsta möjliga för att slippa råka illa ut. De gör vad de blir tillsagda men ställer aldrig upp frivilligt. Oftast blir dessa individer arga och lättirriterade vid för hård press eller vid för mycket bestraffning. Vilket vi kan se hos både sällskapsdjur, hos många anställda och även på skolbarn. 

 

Istället jobba med morötter och belöningar vilket är både kul för tränaren och för den som tränas. Främst tänka på vad man belönar och göra det riktigt bra. Boken är fylld med exempel på hur man tränar hund, delfiner, få bättre slag i golfen och hur man får barn tysta i bilen. Riktigt roligt och tänkvärd bok! 

Nu ska jag ut och träna in något nytt med Bono i det vackra vädret!

Njut av helgen

Kram

Go kväll måndag! 

Vilken helg vi har haft, strålande varmt och inte ett moln på himlen. Skönt! Tur att vi flyttade fram spårträningen från igår tills ikväll. Det var lite svalare idag, någon grad i alla fall. Träffades ute i skogen vid halv 8 på kvällen. Idag bestämde vi oss för att lägga parallellspår, alltså vi går ut båda våra spår nära varandra och korsar våra spår på ett flertal ställen. Lägger spårapporter på ungefär samma ställe fast parallellt. Sen går vi ut spåren ihop.

 

Efter förra spårtillfället så trodde jag väl inte mycket då vi inte har tränat och Bono har verkligen inte spårat på nästan 1,5 år. Lite asfaltsspår har jag lagt och några enkla ängsspår det är väl allt. Men det här var i skog och snustorr terräng, längre än vad vi har spårat på som sagt väldigt länge och dessutom skulle vi då spåra tillsammans med en Rottis hane. Hur det gick? Alldeles strålande för båda vovvarna, så roligt och vilken härlig kväll, hundträning och hundprat när det är som bäst. Nöjda, varma och något tröttare åkte vi sen hem med ett härligt leende på läpparna. Visst Bono missade en spårpinne och snurrade på något ställe men funderade och löste problemet och spårade lugnt och fint. Härligt!

 

 

Så den "lille solstols" hunden han kan än!

 

God morgon lördag! 

Strålande solsken och inte ett moln på himlen, helt underbart. Vaknade tidigt och steg upp tog en härlig morgonpromenad när temperaturen fortfarande var under 20 strecket. Hem och fixade lyxfrukost, Ricottapannkakor med nyplockade sommarbär. 

 

 

Mums va gott. Min man älskar american pancakes och är en mästare på att göra och steka pannkakor, men här utmanade jag honom och har hittat ett eget recept, nåja ska inte ta åt mig äran utan det är Leilas recept. Vilket fick högsta betyg!

 

 

Nu är vi mätta och får vila upp oss lite i solstolarna innan vi tar tag i dagen. Det blir inte IKEA idag i alla fall, skojade och sa det vid frukosten och J tittade misstänkt på mig. Nä känns inte som en IKEA dag när kvicksilvret redan har hunnit stiga över 20 sträcket.

 

Skaffa dig en skön lördag!

Kram

God morgon fredag! 

Vilken härlig vecka, strålande solsken och riktigt varmt. Lite jobb har det blivit men annars har jag mest hållt till hemma i trädgården, böcker har slukats i solstolen, ett och annat träningspass har det också blivit, känns så gott!

 

Igårkväll var jag ute och spårade med mina hundträningskompisar, oj så roligt att träffas och träna hund igen. Temperaturen var perfekt runt 20 grader på kvällskvisten, blåst = inga mygg och solen glittrade mellan träden. Spåret då? Nej det var lite fladdrigt och ingen ordning men vad hade jag väntat mig vi har inte tränat spår på väldigt länge...taggade att det ska bli bättre så nu får vi ge oss ut snart igen. Får nog fundera lite på hur jag ska lägga upp nästa spårtillfälle, kul att få tänka hundträning igen och då inte bara simträning för det gör vi ju nästan varje dag.

 

Var ute och morgonfotograferade idag och snart blommar den för fullt vår ljuvliga Vidjehortensia.

Ha en go fredag och njut av sommardagen!

Kram

Go eftermiddag denna torsdaghelgdag!

 

Idag har det varit föreläsning på brukshundsklubben här. Belöningsträning med Maria Venhammar, superintressant även om det kanske kunde ha hetat klicker träning. Men mycket roliga tips och tricks med mig hem så nu ska Bono få träna lite. Han har ju inte direkt varit en klickerhund men lite har vi jobbat med och nu tycker han att det är ok att ta emot godis som belöning när vi kör lite lydnad. Även om jag inte svalde allt som sas med hull och pälshår så tror jag ändå helt på belöningsträning och utelämna belöning när det blir fel. Sen har jag kanske inte riktigt tålamodet till allt som sas idag men så är det väl att man får anpassa träningen efter hund och förare. 

 

Måsta bara få visa den fina skylten som jag fick av en god vän häromdagen i födelsedagspresent när vi var ute och hade en fantastisk lunch, med många goda och kloka tankar. Ett par timmar som ger så mycket. Tack för det kära K, och för den fina skylten som hon sa bara stod mitt namn på. 

 

 

Och det stämmer väl rätt bra...det blir mitt motto nu!

 

Nu väntar grillade hemgjorda burgare, nypotatis och sen en alldeles färsk rabarberpaj...mums!

Go kväll på dig som läser här. 

Kram

God morgon måndag morgon! 

 

Först skulle jag vilja reklammera lite, bytesrätt borde gå in nuuuu, för den här kylan och snön har jag inte beställt. Vart tog våren vägen? Vi har haft iskallt med en hemsk nordanvind hela helgen istället för skönt vårväder. Ja jag vet att mars kan vara så här men jag var inte riktigt upplagd för det. 

 

Har jobbat lite i helgen med både hundägarutbildning och i går kväll jobbade jag på hotellet, så idag tog vi en liten extra slapp morgon bara för att få njuta lite. Bono tackade inte nej till en skön stund i soffan.

 

 

Nu är det dax att ta tag i denna nya veckan! Tror att det får bli lite mer träning denna veckan än förra...

Vad händer hos dig?

Må bäst

Kram

I lördags när jag stretade på mellan Oxberg och Mora, eller snarare mellan Eldris och Mora, då det började gå trögt funderade jag verkligen på att lägga skidorna på hyllan i garaget för denna säsong. Kände mig skidtrött! Men sen sa en av tjejerna i bilen hem att det är ju bra om man kan fortsätta träna nu...hrmm 

Jag kände mig pigg i kroppen så med facit i handen hade jag kunnat åka lite fortare men det är svårt att veta när man inte har åkt så långt.

 

Jag tog en liten tur i går bara för att känna på kroppen och utrustningen och det kändes bra så idag när solen strålar från klarblå himmel kunde jag inte låta bli. Det fick bli en 5 kms runda i härliga upp och nedförsbackar. 

 

 

Fick göra en textilbromsning mitt i en nedförsbacke, då vi fick möte, men vad gör man inte för att få ha hunden med sig i spåret!

 

Nu får jag stilstudera 10 km fristil damer på Skid VM, sen blir det hundägarkurs och efter det Varberg för jobb.

Soliga vinterkramar

I går ringde de från hunsimmet och sa att de hade fått ett återbud på kvällen, ville Bono ha den undrade dem? Ja gissade jag och slog till. Han har varit lite stel i sitt onda ben nu under vintern, och han gillar inte trappen ner på morgonen efter en god natts sömn. Lite simning kan nog hjälpa honom tänkte jag. Kanske inte så roligt att åka på kringelkrok vägar i vinterlandskapet en mörk måndagkväll men vad gör man inte för sina älskade djur?!

 

När han fick på sig flytvästen ute i bilen blev han helt överlycklig och kastade sig ut och vidare in i poolen.

De första 15 minuter simmade han jättebra med ALLA benen, sen blev han lite trött i sitt onda ben och sparade lite på det de sista 15 minuterna, men han kämpade på bra och han ger sig sällan.

 

När han går kan han fuska lite och inte använda sitt vänstra bakben för han har lärt sig att parera med resten av kroppen och gärna höger framben istället, men simningen kan hjälpa honom att bygga lite muskler på benet. Så det får nog bli några kvällsturer ut på landsbygden även denna våren. Jag hade lite ångest över att åka den vägen igen, då vi åkte där så mycket förra året och sen blev han inte bättre utan fick bakslag, men nu är han i alla fall i bättre fysisk form, och han fullkomligt älskar att simma efter sin älskade boll.

 

Idag fyller vår kämpe Bono 6 år. Helt otroligt, för lite drygt ett halvår sen trodde vi aldrig att vi skulle få chansen att uppleva denna dag tillsammans. Men Bonos enorma livsglädje tog överhand, och vi överbevisade veterinärerna och kämpade på. Idag njuter vi varje dag vi får ha vår goding hos oss. 

 

Visst är han inte riktigt som innan alla tuffa knäoperationer han har fått utstå, men hans vilja och glädje är det som sagt inget fel på.  Så länge han inte har ont är vi mer än nöjda att få ha honom som älskad familjemedlem. När alternativen ställs på sin spets sjunker kraven, för vad gör väl det att vi inte kan träna och tävla längre. 

 

Bonos motto: med en boll eller en kotte så går det mesta och dessutom blir det lite roligare! 

Grattiskramar i massor

 

 

 

Hej mitt vinterland, äntligen snöar det igen!

Efter några dagars grått och töigt så börjar landskapet att bli vitt igen, härligt!

 

Jamen kan man tänka sig att denna där fina Heart of Lovikka julgransmattan bara damp ner här efter några klick med hjälp av datorn...hihi. Har lovat mig själv att efter genomförda projekt unna mig något, ny inskriven Susihusregel ;) Självklart är den redan utlagd och bara väntar på att vår gran ska få komma in. Dock är det en i familjen som tycker att den fungerar utmärkt även utan gran...

God eftermiddag denna speciella dag, 12 12 12. Säkert många som gifter sig idag då det är ett speciellt datum och det lär ju dröja väldigt länge innan det händer igen. Så jag säger grattis till alla er!

 

Min käre man har fått vatten på sin kvarn nu i min jämställdhetskampanj, han har ju röstat lite mer på en Rolf (fantasilöst hundnamn enligt mig) än på en Maja (oxå mannens namnförslag). Då grannens tik löper, och Bono är inte på sitt alldeles charmigaste humör enligt oss. Springer runt och småsjunger lite och vill gärna vara ute...

Hrmmm kan i och för sig hålla med honom att detta beteende hos Bono är inte festligt, nåja vi får väl se om det blir tillökning på tjej eller killsidan!? 

 

 

En överlycklig Bono som när han inte är tokkär i grannens löptik, älskar att busa omkring i snön!

Ha en alldeles ljuvlig 121212 dag.

KRAM

 

Håller på med en liten jämställdhetskampanj här hemma...

Eftersom vi är följande i vårt hushåll

2 människor

1 schäfer

2 manliga varelser

1 kvinnlig

 

Så bör det väl rimligt vara så att om det ska råda jämställdhet här så måste vi ju köpa oss en schäfertjej!?

Eller hur?

 

Tänkte kanske inte slå på stort och driva en superstor kampanj om detta i massmedier men här kan jag ju ändå få dryfta den lite... ;)

Ha en härlig dag!

Kram